Jag har skrivit tidigare att jag ska berätta mer om min situation. Så här ligger det till: Jag lider sedan några år tillbaka av återkommande depressioner. De kan komma när jag minst anar det, men oftast är det något jobbigt som inträffar som startar det hela. Två av gångerna har orsaken varit missfall. Annars som jag skrivit tidigare får jag förlossningsdepression när jag fått barn. Jag har nu accepterat att jag förmodligen kommer att få äta antidepressiva resten av mitt liv. Om jag inte äter dem orkar jag inte med vardagen. Om jag sover länge och tar tabletten sent eller glömmer att ta den så blir jag väldigt lätt irriterad och har ingen lust med någonting. Så det här är nog något som jag kommer att få dras med resten av mitt liv. Jag har varit sjukskriven hela året och började jobba halvtid sista juni. Nu har jag semester i några dagar och 4/8 börjar jag ett nytt jobb på 75 %. Tanken är att gå upp i heltid, men stundtals tvivlar jag på att jag ens kommer att fixa jobba heltid. Jag måste ha ork för resten av dagen också, mina två barn, maken, hundarna och allt annat som finns i mitt liv. För mig är det en kamp att orka bry mig om alla som betyder något för mig. Det känns tufft att ibland inte ha ork för sina barn och bara längta härifrån. Ibland orkar jag inte höra av mig till mina vänner och jag är tacksam att de har sådant tålamod med mig. Många skulle ha övergivit en person som aldrig hör av sig. Jag mår bättre nu, men oron finns att jag ska falla igen. Om det skulle hända något. Jag vet inte hur jag skulle reagera om något tragiskt hända. Skulle jag ens orka ta mig ur det?
Jag har varit kristen sedan barnsben och Gud är en stor hjälp i mitt liv. Utan honom vore jag ingenting. Jag behöver min tro och jobbar med att stå lika nära den vare sig allt är bra eller om allt är tungt. Annars är det lätt att man söker sig nära Gud när man har det svårt. Nu har jag berättat tillräckligt för denna gången. Det kommer säkert mer :-) Till sist bara:
Kom ihåg, det gör aldrig ont i ögonen att se livet från den ljusa sidan :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar