tisdag, juli 29, 2008

Min stora kärlek

Jag var nitton år och några veckor när jag mötte min stora kärlek. Det sa "klick" direkt för min del. För honom tog det några veckor att inse hur underbar jag var :-) Han var min handledare på en praktikplats. Jag är annars väldigt duktig och ordentlig när jag jobbar, men tiden innan vi blev ett par var jag väldigt korkad. Jag fumlade med saker, gjorde ständigt fel och kunde knappt prata när han var i närheten :-D Jag hade hunnit vara på min praktikplats i två månader när vi blev ihop. Sedan dess har vi alltid hört ihop. Vi flyttade ihop efter ett år, förlovade oss efter två och gifte oss efter tre år tillsammans. Han var min första kärlek. Innan honom hade jag haft olyckliga förälskelser i killar som jag inte ens kände. Jag blev helt enkelt fixerad vid deras utseende :-) Med honom var det allt jag föll för och jag visste direkt när vi blivit ihop att han var den rätte för mig. Vi träffades första gången i december 2005. Jag började min praktik hos honom januari 2006 och 5:e mars blev vi ett par. Nu har vi varit tillsammans i över 12 år. Vi har haft tuffa tider och tagit oss igenom dem. Många hade nog gett upp för länge sedan. Vi brukar sitta och prata om hur enkelt vissa par ger upp och skiljer sig efter bara några år. Så länge kärleken finns där fortsätter man framåt.

Jag är inte en lätt person att leva med när jag mår dåligt. Maken har fått göra massor av uppoffringar för min skull. Ibland tycker jag han är tokig som står ut med mig! Men jag antar att det är det som är kärlek. Vi stod där i kyrkan i maj 1999 och lovade att finnas där för varandra genom allt. Tid och erfarenheter förändrar människor och jag är inte på långa vägar samma människa som jag var när vi först träffades. Man får lära sig att acceptera den nya människan och älska honom/henne också.

Jag är oerhört tacksam för att jag har min stora kärlek. Jag har alltid sagt att jag inte tänker vara beroende av en annan människa, men jag har slutligen insett att jag är beroende av honom. Utan honom skulle jag nog inte orka framåt. Bättre livskamrat får man leta efter :-)

Inga kommentarer: