Ett ansikte från det förflutna

Idag, efter att jag varit hos psykologen, gick jag och handlade. Direkt när jag var på väg in i affären såg jag ett bekant ansikte. Jag kunde inte placera det direkt och kom inte på namnet. Hon hälsade och frågade hur det är. Hon hade inte behövt prata. Jag kunde ha låtsats att jag inte såg henne. Hon frågade om jag jobbar och jag sa att jag är sjukskriven pga bäckenet. Hon behöver inte veta hela sanningen. Hon frågade mig om jag kände igen henne. Det har ju gått över ett år sedan vi sågs. Sedan sa hon ha det bra, hejdå och gick. Vem var hon då? Jo, en av de där människorna på min nya arbetsplats hösten 2008. En av dem som inte hade sagt något om mig när jag konfronterade mina kollegor efter samtal med chefen. Men hon var ändå rakare än de andra för hon sa att ibland stämmer inte personkemin. För det var ju det allt handlade om. Det var så länge sen nu och jag har inga onda tankar om denna människa. Men jag såg att hon skämdes lite för det som hänt. Det är inget jag går och tänker på. Pga det jobbet gick allt utför den vintern, men jag hittade ett nytt jobb som jag trivdes kanon på. Jag kom igenom den persen med nya erfarenheter. Men jag hoppas verkligen att slippa gå igenom något sådant igen...