Nu är jag verkligen trött på snön. Pga den har jag nu lika ont i bäckenet som när jag väntade N. Klarar inte att gå i det ojämna underlaget. Less. Mina dagar just nu ser ut så här: Jag och barnen går upp. Antingen går V med grannen till skolan eller så åker vi bil. Om jag bara lämnar N rastar jag R och går sen hem och vilar. Om jag kör V till skolan åker jag och rastar R så han får springa av sig. Sedan hem och vilar. Vilar hela tiden när jag är själv. Sedan dags att hämta barnen. Om jag har tur kan grannen hämta V. När barnen kommit hem är det färdigvilat och då gör jag åt alla krafter som jag lagrat på mig under dagen. När maken kommer hem blir det mer vilande. Det känns som att benen ska lossna. Precis som på dockor som man kan dra loss benen på. Hur länge ska det här hålla på nu... Och varför kommer det tillbaka. Trodde att det var över nu. Är ju över 2½ år sedan N föddes. Blir så less...
Ikväll börjar jag och maken föräldrautbildningen. Ser fram emot det. Hoppas det finns bekväma stolar/soffor att sitta i. Kursen håller på i 2½ timme. Lär nog ha rejält ont när vi kommer hem. Barnen ska vara hos grannarna. Jag tar bilen dit. Helt otroligt att behöva ta bilen till ett ställe som är en kvarts promenad härifrån...
Vad står på schemat nu då? Ja,just det. Vila... Kändes bra en stund, intalade mig att det hade gått över, men det var inte så. Vad finns det att göra åt detta då? Vila, sjukskrivning och rehabbälte. Och jag har redan alla tre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar