Inte oumbärlig!

Jag hade ett enda krav med makens jobb. Han skulle INTE bli oumbärlig! Nu sitter jag här med en N som har någon sorts magsjuka och MÅSTE iväg till läkaren med V. Och han kan inte lämna jobbet. Just idag går det inte. Det är nu man önskar att man hade föräldrarna/svärföräldrarna nära. Känner mig ganska ensam just nu... På väg neråt, märker det tydligt. Och så denna trötthet, blir tokig!