Det är jag det. Så hopplös att leva med just nu. Noll tålamod och otroligt kort stubin. Känner mig just nu som en usel mamma och hustru... Gör bara fel. Lovar mig själv att hålla mig lugn och vara tyst, men ändå säger/gör jag fel saker. Är så less på att vänta nu och vill inte oroa mig. Ska prata med barnmorskan om igångsättningen imorgon. När jag pratade med BB i måndags lät det inte som att det är något problem, men det är barnmorskan som tar kontakt med dem och så blir man kallad till läkare. Man behövde inte ens motivera till BB varför man vill bli igångsatt. Säger barnmorskan att det ska göras så blir det så. Har fått veta att svärföräldrarna inte kan ta hand om barnen på måndag, så det vore bra om liten inte kommer då :-) Har fått tid för samtal till måndag. Känner att jag behöver det, men vet inte om det går just nu. Ser inte fram emot att dra hela min historia för ännu en person, men vet att det är bra i förebyggande syfte. Vill verkligen slippa deppighet denna gång. Tredje gången gillt eller hur?
Nu är hösten här, men det känns helt okej. Längtar efter att gå höstpromenader i skogen med R... Längtar efter att kunna röra mig normalt. Att orka mer. Igår var jag less på att vara begränsad så jag struntade i det. Fixade i ordning krukväxterna. Äntligen fick jag upp de klättrande växterna runt vardagsrums och köksfönstret :-) Allt till liten är klart utom sängkläder till vagnen som jag ska sy själv. Försökte i helgen, men symaskinen bara strulade. När maken försökte hjälpa mig blev jag bara sur. Är urusel på att ta emot hjälp... Verkligen något jag måste träna på. Är väl på tiden nu när jag nästan är 35 år ;-) Imorgon kommer maken hem på morgonen. Jag ska be honom hjälpa mig och lova att ta det lugnt :-) Vill gärna få sängkläderna klara. Ifall man får en kräkbebis som V var :-/ Då går det åt en hel del...
Idag ska jag bara vila så jag orkar med resten av dagen. Blir bara slappande i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar